Analysmetoder för asbest: PLM, SEM-EDS, TEM och XRD

Analysmetoderna för asbest bygger på ett mikroskop som gör fibrerna synliga och en mätning som visar mineralets kemiska sammansättning eller kristallstruktur. De vanligaste metoderna är polarisationsmikroskop (PLM), svepelektronmikroskop med grundämnesanalys (SEM-EDS), transmissionselektronmikroskop (TEM) och röntgendiffraktion (XRD). För prov av byggmaterial är PLM och SEM-EDS vanligast. Onelab analyserar materialprov med ett JEOL SEM-EDS elektronmikroskop enligt standarden ISO 22262-1.

I den här artikeln jämförs metoderna på en allmän nivå: vad var och en ser, vad den används till och var dess gränser går. En översikt över vad en asbestanalys är finns i artikeln vad är en asbestanalys, och Onelabs instrument beskrivs närmare på sidan analys av asbestprov.

Vad ska analysmetoden ta reda på?

Att identifiera asbest är en kedja av tre frågor. Metoderna skiljer sig åt i vilka av dem de kan besvara.

1. Finns det fibrer i provet? För att hitta fibrer krävs tillräcklig förstoring och upplösning.
2. Är fibrerna asbest? Fibrösa partiklar finns även i asbestfria material, så formen räcker inte. Det behövs uppgifter om sammansättning eller kristallstruktur.
3. Vilken asbesttyp? De sex asbesttyperna skiljer sig åt i kemi och struktur. De beskrivs i artikeln serpentin och amfibol.

Dessutom är det skillnad på att undersöka ett materialprov och ett luftprov. Ett materialprov visar om byggmaterialet innehåller asbest. I ett luftprov räknas hur mycket fibrer det finns i luften.

Polarisationsmikroskop (PLM)

Ett polarisationsmikroskop är ett ljusmikroskop där provet granskas i polariserat ljus. Mineralen identifieras utifrån sina optiska egenskaper, till exempel form, brytningsindex, dubbelbrytning och utsläckning. Ofta används också dispersionsfärgning, där fibrerna läggs i en vätska med känt brytningsindex och mineralet bestäms utifrån färgkanterna.

• Användning: den traditionella grundmetoden för asbestanalys av byggmaterial. Huvudmetoden i standarden ISO 22262-1 är polarisationsmikroskopi med dispersionsfärgning. Enligt standarden kan identifieringen också göras med SEM- eller TEM-elektronmikroskop med grundämnesanalys, och elektronmikroskop kan behövas när fibrerna är för tunna för ljusmikroskopet eller bindemedlet sitter för hårt fast vid dem.
• Styrkor: en etablerad och allmänt använd metod som gör det möjligt att snabbt gå igenom hela provet.
• Begränsningar: ljusets upplösning begränsar möjligheten att upptäcka mycket tunna fibrer. Bitumen, plast och andra bindemedel kan dölja fibrerna, och då måste provet förbehandlas. Identifieringen bygger på optiska observationer, så analytikerns erfarenhet har stor betydelse.

Faskontrastmikroskop (PCM)

Ett faskontrastmikroskop är ett ljusmikroskop som har använts för att räkna fibrer i luftprov. På filtret räknas fibrer som uppfyller WHO:s fiberdefinition: längre än 5 mikrometer, tunnare än 3 mikrometer och med ett förhållande mellan längd och tjocklek som är större än 3:1.

• Användning: fiberräkning i luftprov.
• Begränsningar: metoden skiljer inte asbestfibrer från andra fibrer och ser inte de tunnaste fibrerna. Därför ska fiberräkningen i luftprov göras med elektronmikroskop från och med 21.12.2026. Läs mer på sidan lagändringen om asbest 2026.

SEM-EDS: svepelektronmikroskop och grundämnesanalys

Ett svepelektronmikroskop (SEM) avbildar provet med en elektronstråle i stället för ljus. Bilden visar fiberns form och proportioner även när fibrerna är för tunna för ett ljusmikroskop. En energidispersiv spektrometer (EDS) kopplad till instrumentet mäter röntgenstrålningen som uppstår i fibern, och ur den fås fiberns grundämnessammansättning.

• Användning: både materialprov och luftprov.
• Styrkor: form och kemisk sammansättning fås från samma fiber. Utifrån sammansättningen skiljs asbest från andra fibrer och de sex asbesttyperna från varandra.

TEM: transmissionselektronmikroskop

I ett transmissionselektronmikroskop (TEM) går elektronstrålen igenom ett mycket tunt preparat. Med instrumentet syns även de allra tunnaste fibrerna. Elektrondiffraktion visar fiberns kristallstruktur, och en ansluten EDS visar sammansättningen.

• Användning: främst luftprov, dammprov och specialundersökningar.
• Styrkor: högst upplösning, och både kristallstruktur och sammansättning fås från samma fiber.
• Begränsningar: provberedningen är mer arbetskrävande än i de andra metoderna, och TEM är inte lika vanligt vid rutinanalys av byggmaterial.

XRD: röntgendiffraktion

Vid röntgendiffraktion (XRD) bestrålas ett malt prov med röntgenstrålning, och de kristallina mineralens struktur identifieras utifrån det diffraktionsmönster de ger upphov till.

• Användning: att fastställa mineralsammansättning, till exempel vid undersökning av stenmaterial och industrimineral.
• Begränsningar: XRD visar inte partiklarnas form och skiljer därför inte ett minerals fibrösa asbestform från dess icke-fibrösa form. Små mängder kan vara svåra att upptäcka bland andra mineral. XRD är därför en kompletterande metod och räcker inte ensam för asbestanalys av byggmaterial.

Varför använder Onelab ett JEOL SEM-EDS elektronmikroskop?

Onelab analyserar alla materialprov med ett JEOL SEM-EDS elektronmikroskop. Skälen är praktiska:

• Instrumentet visar även tunna fibrer som är svåra att urskilja i ljusmikroskop.
• Grundämnesanalysen skiljer asbest från andra fibrer och identifierar alla sex asbesttyper.
• Samma instrument lämpar sig både för materialprov och för luftprov.
• Analysen görs enligt ISO 22262-1, och resultatet skickas per e-post vanligtvis samma dag som provet anländer.

Onelab är ett laboratorium som analyserar prov som kunderna själva tar och skickar per post. Asbestkartläggningar på plats sköts av vårt systervarumärke AsbestiPro.

Metoden rättar inte till ett dåligt prov

Inte ens den noggrannaste metoden hittar asbest som inte finns i provet. Provet ska representera det material som du tänker riva eller bearbeta, och alla skikt ska finnas med.

Använd engångshandskar och ett andningsskydd av minst klass FFP3 vid provtagningen, fukta provstället, lossa en bit på cirka 2–5 centimeter genom alla skikt, packa den i två minigrip-påsar och märk påsen med provets plats. Täck till sist provstället med tejp och torka av området med en fuktig trasa.

Närmare anvisningar finns i artikeln hur tas ett asbestprov, och hur många prov som behövs beskrivs i artikeln hur många asbestprov behövs. Hur resultatet ska läsas beskrivs i artikeln att tolka asbestresultatet.

Vad kostar en asbestanalys?

Analysen kostar 39,90 € + moms per prov, och priset är detsamma för 1–100 prov. För beställningar på över 100 prov kan pris avtalas separat. Portot ingår inte i priset. Du kan beställa analysen på nätet och skicka provet per post till laboratoriet.