Asbest användes flitigt i finländskt byggande från 1920-talet ända fram till förbudet 1994. Finland bröt också egen asbest: antofyllitgruvan i Paakkila i Tuusniemi var i drift 1918–1975, och fibern gick främst till inhemska byggprodukter. Tack vare importerad krysotil och inhemsk antofyllit finns asbest i väldigt många slags material i gamla byggnader, och därför letar man fortfarande efter den inför renoveringar.
Den här artikeln går igenom varför asbest blev ett så populärt byggmaterial, vilken betydelse gruvan i Paakkila hade, hur användningen förändrades under årtiondena och hur husets egen bygg- och renoveringshistoria hjälper dig att bedöma var det lönar sig att leta efter asbest.
Varför blev asbest så populärt?
Asbestfibrer är starka, obrännbara och tål värme och kemikalier mycket väl. Fibern var lätt att blanda i cement, spackel, lim och plast, och den förbättrade produkternas hållfasthet och värmetålighet. Ordet asbest kommer från grekiskan och betyder ungefär outsläcklig. När fibern dessutom fanns att få i hemlandet blev asbest en vardaglig råvara i Finland, som användes såväl i egnahemshus som i industrin.
Paakkila: Finlands egen asbestgruva
Gruvan i Paakkila i Tuusniemi var på sin tid världens största antofyllitgruva. Den antofyllitasbest som bröts där användes huvudsakligen av den inhemska byggindustrin. Därför är asbesten i gamla finländska väggspackel ofta just antofyllit, medan den vanligaste asbesttypen i övriga världen var krysotil. Produktionen i gruvan upphörde 1975.
Antofyllit hör till amfibolasbesterna och är, liksom de andra asbesttyperna, cancerframkallande. Läs mer på sidan antofyllit och i artikeln asbest i naturen, som beskriver hur asbest bildas i berggrunden.
Importerad asbest och asbestcement
Vid sidan av den inhemska antofylliten importerades krysotil, det vill säga vit asbest, främst från Kanada och Sovjetunionen. Krysotil användes framför allt i asbestcementprodukter, som tak- och fasadskivor, i vardagligt tal ofta kallade mineritskivor eller eternitskivor. Krysotil är den vanligaste asbesttypen i gamla byggnader i Finland. Asbestcement beskrivs närmare i artikeln asbestcement och mineritskivor.
Asbestanvändningen årtionde för årtionde
Indelningen nedan är riktgivande. Samma material kunde vara i bruk länge, och en byggnad kan ha skikt från många olika årtionden.
1920–1940-talet: värme och brand
De första finländska asbestprodukterna var asbestpapp samt isoleringsmassor och isoleringsgarn, som användes där det behövdes värme- och brandtålighet. Vägg- och takskivor av asbestcement började tillverkas i slutet av 1920-talet, och på 1930-talet användes asbest också i takpapp, spackel och fuktisoleringar.
Efter krigen: återuppbyggnaden
Återuppbyggnadstidens frontmannahus byggdes huvudsakligen av trä, så i deras ursprungliga konstruktioner finns i regel lite asbest. Asbesten kom oftast in i husen med senare renoveringar. Mer om detta i artikeln asbest i frontmannahus.
Från 1950-talet: nya ytor och lim
Från mitten av 1900-talet tillsattes asbest i allt fler beläggningar och lim. Kakelfix, golvmassor, plastmattor, vinylplattor och deras lim är typiska asbestmaterial från den här tiden, och asbesthaltiga golvmaterial tillverkades och installerades ännu på 1980-talet.
1960–1980-talet: byggandets mest intensiva tid
På 1960- och 1970-talen byggdes det mycket i Finland, och i byggnader från de här årtiondena förekommer asbest ofta i många olika material samtidigt. Väggspackel med antofyllit användes åtminstone på 1960- och 1970-talen. I industri- och offentliga byggnader användes också sprutade isoleringar och sprutat brandskydd, där fibern främst var krokidolit, det vill säga blå asbest, och till viss del amosit, det vill säga brun asbest. Sammantaget användes krokidolit och amosit betydligt mindre i Finland än krysotil och antofyllit.
Början av 1990-talet: användningen upphör
Användningen av asbest begränsades gradvis, och 1994 förbjöds den. Bakgrunden till förbudet och vad årtalet betyder för den som renoverar beskrivs i artikeln när förbjöds asbest i Finland.
Efter förbudet: asbestens arv i byggnaderna
Förbudet gällde användningen av nya asbesthaltiga produkter, och material som redan fanns i byggnaderna behövde inte tas bort. Därför är asbestens historia inte över i Finland. De gamla materialen finns fortfarande i väggar, golv och isoleringar, och de dyker upp när byggnader repareras eller rivs.
Även hälsoeffekterna syns med fördröjning, eftersom asbestsjukdomar i regel visar sig först lång tid efter exponeringen. Dagens regelverk fokuserar därför på att förekomsten av asbest utreds före rivningsarbeten och att rivningen görs säkert. Centrala författningar är lagen om vissa krav som gäller asbestrivningsarbete (684/2015) och statsrådets förordning om säkerheten vid asbestarbete (798/2015). EU:s direktiv om exponering för asbest (EU) 2023/2668 skärper kraven ytterligare, vilket beskrivs på sidan lagändringen om asbest 2026. En sammanfattning av författningarna finns i artikeln asbestlagstiftning i Finland.
Hur hjälper husets historia dig att hitta asbest?
När du vet när huset byggdes och när det har renoverats kan du bedöma vilka skikt som är från tiden före 1994. Historien visar var det lönar sig att leta efter asbest, men bara ett prov visar om det finns asbest i just ditt material.
- Ta reda på byggnadsåret, till exempel i byggnadens handlingar, hos disponenten eller hos kommunens byggnadstillsyn.
- Samla uppgifter om tidigare renoveringar: när badrummet, köket, golven och fasaden har förnyats.
- Identifiera vilka material och skikt den kommande renoveringen gäller. Under en ny yta kan det finnas gammalt lim eller spackel.
- Ta ett prov av varje material som installerats före 1994 och som du tänker slipa, borra i eller riva. Använd engångshandskar och ett andningsskydd av minst klass FFP3, fukta stället, lossa en bit på cirka 2–5 centimeter genom alla skikt, packa den i två påsar och märk den, täck stället med tejp och torka av området med en fuktig trasa.
- Skicka proven till laboratoriet och vänta på resultatet innan rivningsarbetet börjar.
Närmare anvisningar finns i artikeln hur tas ett asbestprov. Onelab analyserar proven med ett JEOL SEM-EDS elektronmikroskop som identifierar alla sex asbesttyper, även den för Finland typiska antofylliten. Resultatet skickas per e-post, vanligtvis samma dag som provet anländer. Om asbest påvisas utförs rivningen av ett företag som är auktoriserat för asbestrivning. I större projekt sköts asbestkartläggningen på plats av vårt systervarumärke AsbestiPro.
Vad kostar en asbestanalys?
Analysen kostar 39,90 € + moms per prov, och priset är detsamma för 1–100 prov. För beställningar på över 100 prov kan pris avtalas separat. Portot ingår inte i priset. Du kan beställa analysen på nätet och skicka proven per post till laboratoriet.
