Asbest är ett mineral som bildas i naturen. Det uppstår i berggrunden i vissa bergarter när berget omvandlas av värme, tryck och vatten och en del av mineralen kristalliserar till tunna fibrer. Asbesten hamnade i byggnaderna när sådana fiberförekomster bröts i gruvor och fibern blandades i spackel, lim, skivor och isoleringar. I hemmet möter man alltså asbest nästan alltid i tillverkade byggprodukter, inte i natursten.
Den här artikeln beskriver i vilka bergarter asbest bildas, var det har brutits, hur Finlands berggrund hänger ihop med saken och vad naturlig asbest betyder för den som bor i eller renoverar ett vanligt hus.
Hur bildas asbest i naturen?
Asbest är inte ett enda ämne utan ett samlingsnamn för sex silikatmineral som kan kristallisera i fiberform. Det krävs särskilda förhållanden för att fibrer ska bildas. Vanligtvis sker det när en bergart omvandlas djupt i jordskorpan under inverkan av hetta, tryck och cirkulerande lösningar. Fibrerna växer ofta i sprickor och ådror i berget, där de kan lossas i knippen.
- Serpentinasbest, det vill säga krysotil, bildas i serpentinit, en bergart som har omvandlats från magnesiumrikt berg. Krysotilens fibrer är krusiga och böjliga.
- Amfibolasbesterna amosit, krokidolit, antofyllit, tremolit och aktinolit bildas i omvandlade bergarter, och deras fibrer är raka och styva.
Skillnaderna mellan grupperna beskrivs närmare i artikeln serpentin- och amfibolasbest, och definitionen av en fiber i artikeln asbestfiber.
Samma mineral kan vara fiber eller vanlig sten
De flesta asbestmineral förekommer i naturen även i icke-fibrig form. Tremolit, aktinolit och antofyllit är till exempel vanliga mineral i många bergarter, och oftast finns de som kristaller, inte som fibrer. Ett mineral räknas som asbest först när det har kristalliserat till tunna fibrer. Därför säger namnet på en sten eller ett mineral inte ensamt om det är fråga om asbest.
Var har asbest brutits?
Kommersiellt betydande asbestförekomster finns bara på ett fåtal platser, och världsproduktionen var koncentrerad till några få länder. Krysotil har varit den överlägset vanligaste brutna asbesttypen. Till Finland importerades krysotil främst från Kanada och Sovjetunionen, och den användes bland annat i asbestcementskivor. Amosit bröts främst i Sydafrika och krokidolit i Sydafrika och Västaustralien.
Tremolit och aktinolit bröts i regel inte som asbest. De hamnade i produkter främst som föroreningar i andra mineral, till exempel i krysotil, vermikulit eller talk, eftersom de förekommer i samma bergarter i naturen.
Asbest i Finlands berggrund
Finland är ett ovanligt land i asbestens historia, eftersom man här bröt egen asbest. Gruvan i Paakkila i Tuusniemi producerade antofyllit åren 1918–1975, och den var på sin tid världens största antofyllitgruva. Fibern användes huvudsakligen av den inhemska byggindustrin. Därför är asbesten i gamla finländska spackel ofta just antofyllit och inte krysotil. Läs mer på sidan antofyllit och i artikeln asbestens historia i Finland.
Utöver Paakkila finns det på sina håll bergarter i Finlands berggrund där asbestmineral kan förekomma naturligt. I intakt berg stannar fibrerna inne i stenen. Saken blir relevant när sådant berg bryts, krossas eller borras, eftersom fibrer då kan frigöras med dammet. Därför beaktas naturlig asbest till exempel vid produktion av stenmaterial och i gruvdrift.
Är naturlig asbest en fara i hemmet?
Vid vanligt boende är naturlig asbest i regel inte det man behöver oroa sig för. Asbestrisken i hemmet hänger nästan alltid ihop med gamla byggprodukter där fibern har tillsatts avsiktligt: spackel, kakel- och mattlim, asbestcementskivor, rörisoleringar och vinylplattor. Dessa beskrivs i artikeln var kan asbest finnas.
Hälsorisken är densamma oavsett var fibern kommer ifrån. Alla asbesttyper är cancerframkallande, och faran uppstår när fibrer kommer ut i andningsluften. Ett intakt material eller en intakt sten sprider inga fibrer. Om du är orolig för en möjlig exponering, tala med en läkare eller företagshälsovården.
Hur skiljer laboratoriet asbest från andra fibrer?
Eftersom samma mineral kan vara fiber eller vanlig sten, och naturen dessutom har många andra fibriga mineral, går asbest inte att känna igen på utseendet. Onelab undersöker proven med ett JEOL SEM-EDS elektronmikroskop enligt standarden ISO 22262-1. Mikroskopbilden visar fiberns form, och grundämnesanalysen visar dess kemiska sammansättning. Tillsammans skiljer de de sex asbestmineralen från varandra och från andra fibrer, till exempel glas- och stenull.
Vad gör du om du misstänker asbest i ett material hemma?
Om renoveringen gäller ett material som installerats före 1994, undersök det innan det slipas, borras eller rivs. Provet kan du ta själv:
- Använd engångshandskar och ett andningsskydd av minst klass FFP3.
- Fukta provstället med en sprayflaska så att det bildas så lite damm som möjligt.
- Lossa en bit på cirka 2–5 centimeter så att alla skikt följer med ända ner till underlaget.
- Lägg biten i en minigrip-påse, förslut den och packa den i ytterligare en påse.
- Märk påsen med provets plats och material.
- Täck provstället med tejp och torka av området med en fuktig trasa.
Närmare anvisningar finns i artikeln hur tas ett asbestprov. Resultatet skickas per e-post, vanligtvis samma dag som provet anländer. Om asbest påvisas utförs rivningen av ett företag som är auktoriserat för asbestrivning.
Vad kostar en asbestanalys?
Analysen kostar 39,90 € + moms per prov, och priset är detsamma för 1–100 prov. För beställningar på över 100 prov kan pris avtalas separat. Portot ingår inte i priset. Du kan beställa analysen på nätet och skicka provet per post till laboratoriet.